Planer?

"Människan gör upp många planer, men det är Herrens vilja som sker".
Så står det i psaltaren och idag har jag fått flera tillfällen att reflektera över de orden.
Så sanna.

Idag skulle det vara begravning.
En vän och musikerkollega som tagits av vår tids pest, cancern.
Jag gillar inte svordomar, men i samband med dödlig cancer behöver man kraftuttryck.
Förbannade sjukdom!
Till höger och vänster hör man om människor som drabbas.
En del har små barn, en del kanske står på randen till sin efterlängtade pensionering, för en del har dörren till livet just öppnats på glänt.
Människan gör upp många planer...

Jag hade tidigt bestämt att min vän skulle få en bukett från min trädgård på sin kista.
Visst är det vackert med röda rosor, men yrket med många begravningar och oräkneliga framföranden av en bekant begravningssång har gjort mig lite trött på just dem.
Så jag skulle ta nåt ur trädgården.
Tyvärr hade det mesta blommat ut.
Det fick bli renfana och ett par ax från åkern tillsammans med blommande mynta och oregano.
Människan gör upp många planer...

Så även maken och jag.
Denna underbara sommar har bjudit på många, många sköna bad och ett antal stilla promenader på tu man hand till och från havet.
Idag pratade vi om framtiden och vad man eventuellt kunde se fram emot.
Resor.
God mat och dryck.
Semesterresor mitt i terminen den dag vi inte längre behöver arbeta.
Jodå, det går ju att hitta mycket att se fram emot.
Människan gör upp många planer, men det är Herrens vilja som sker.

Prästen på min väns begravning började sitt tal ungefär så här:
"Jag ser på det så här: Allt som sker, sker inom ramen för en helhet...inget sker utanför den. Utan denna människa, utan dig och utan mig, hade denna helhet varit annorlunda. Mitt i denna helhet, som kanske kan kallas livet, står så plötsligt döden och säger 'Hallå där! Jag finns!' men då får vi tänka oss att Gud säger: 'Jag är.'"

Visst ska vi göra upp planer.
Visserligen i all ödmjukhet, för det är Herrens vilja som sker, och rätt som det är kanske döden står där.
Men det varken vill eller kan jag planera för.

Min vän, som nu inte finns längre, hade planer på att spela i gudstjänsten på midsommar.
Hon var med och repeterade torsdagen innan.
Sen blev hon sämre och kunde inte vara med på helgen.
Två veckor senare somnade hon in.
Men planer, det hade hon.
In i kaklet.
Och det ska jag ta med mig från den här dagen.