Söndagsfunderingar

I expressen för några dagar sen läste jag Frida Boisens ord om små tjejers kläd-och sminkvanor.
Läs gärna!
http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/varfor-det-finns-ju-inga-brost-att-halla/
Min tjej som är 14 år har ett skönt avspänt förhållande till dessa frågor.
BH är väl praktiskt på gympan, och smink...varför det?
På sin höjd mascara vid något festligt tillfälle.
Mamman jublar över denna klokhet.
Måtte den bevaras!

Idag spelade jag på första gudstjänsten efter semestern.
Temat var "Andlig klarsyn" och predikan behandlade mest den gammaltestamentliga texten Jeremia 7: 1-7.
Läs den!
Det är sprängstoff i vår tid.
Förutom de otvetydiga orden om att inte förtrycka invandraren och inte låta oskyldigt blod flyta, står där också:
"...inte skadar er själva genom att följa andra gudar..."
Tanken återvänder till småflickor som vill ha BH och sminka sig.
Varför vill de det?
Förmodligen för att dessa ting verkar vara så viktiga för deras nära kvinnliga släktingar.
Att "skada sig själv genom att följa andra gudar" kan vara precis detta!
Att jag som mamma inte kan gå utanför dörren utan smink av rädsla för att inte passa in.
Att söka det som själen längtar efter, nämligen en relation med Gud, i konsumtion i de svenska templen Gekås, H&M eller vad de nu heter.

Självklart måste vi köpa kläder, men att göra det i tron att det skänker själen ro är att bedra sig själv eller "att skada sig själv genom att följa andra gudar".

I dagens evangelietext (Matt. 7:13-14) står det att vi som kristna ska välja den smala vägen som leder till livet.
Detta innebär, vilket dagens predikant till min glädje höll med om, att det inte per automatik är majoriteten som har rätt.
Inte ens i en demokrati.
Du når kanske inte målet genom att göra och tycka som alla andra.
Hurra!
Stå på er, alla ni som inte är som alla andra!
Låt oss se till vad som är sunt för våra barn och unga.
Ge både flickor och pojkar en chans att vara sig själva och slippa pressen att passa in.
Bejaka den där rösten inuti dig själv, så vuxen du är, som önskar något annat än det "alla andra" har, gör, tycker...

För om man ser krasst på det hela, kanske lite från sidan, så är ju varje människa unik.
Bakom denna klyscha finns guldkorn, ja, evangelium!
Om vi kunde lyckas se lite på varann som Gud ser på oss, alltså som föräldern ser på sina barn (med oändlig kärlek),
då skulle kanske fred kunna finnas mellan människor, trots olikheter.
Alla barn skulle få lära sig att de är skapade precis som de ska vara.

Planer?

"Människan gör upp många planer, men det är Herrens vilja som sker".
Så står det i psaltaren och idag har jag fått flera tillfällen att reflektera över de orden.
Så sanna.

Idag skulle det vara begravning.
En vän och musikerkollega som tagits av vår tids pest, cancern.
Jag gillar inte svordomar, men i samband med dödlig cancer behöver man kraftuttryck.
Förbannade sjukdom!
Till höger och vänster hör man om människor som drabbas.
En del har små barn, en del kanske står på randen till sin efterlängtade pensionering, för en del har dörren till livet just öppnats på glänt.
Människan gör upp många planer...

Jag hade tidigt bestämt att min vän skulle få en bukett från min trädgård på sin kista.
Visst är det vackert med röda rosor, men yrket med många begravningar och oräkneliga framföranden av en bekant begravningssång har gjort mig lite trött på just dem.
Så jag skulle ta nåt ur trädgården.
Tyvärr hade det mesta blommat ut.
Det fick bli renfana och ett par ax från åkern tillsammans med blommande mynta och oregano.
Människan gör upp många planer...

Så även maken och jag.
Denna underbara sommar har bjudit på många, många sköna bad och ett antal stilla promenader på tu man hand till och från havet.
Idag pratade vi om framtiden och vad man eventuellt kunde se fram emot.
Resor.
God mat och dryck.
Semesterresor mitt i terminen den dag vi inte längre behöver arbeta.
Jodå, det går ju att hitta mycket att se fram emot.
Människan gör upp många planer, men det är Herrens vilja som sker.

Prästen på min väns begravning började sitt tal ungefär så här:
"Jag ser på det så här: Allt som sker, sker inom ramen för en helhet...inget sker utanför den. Utan denna människa, utan dig och utan mig, hade denna helhet varit annorlunda. Mitt i denna helhet, som kanske kan kallas livet, står så plötsligt döden och säger 'Hallå där! Jag finns!' men då får vi tänka oss att Gud säger: 'Jag är.'"

Visst ska vi göra upp planer.
Visserligen i all ödmjukhet, för det är Herrens vilja som sker, och rätt som det är kanske döden står där.
Men det varken vill eller kan jag planera för.

Min vän, som nu inte finns längre, hade planer på att spela i gudstjänsten på midsommar.
Hon var med och repeterade torsdagen innan.
Sen blev hon sämre och kunde inte vara med på helgen.
Två veckor senare somnade hon in.
Men planer, det hade hon.
In i kaklet.
Och det ska jag ta med mig från den här dagen.